Gästerna kommer - dags för charader
Ikväll är det dags för charader. Gäster. Då måste vi kanske hålla upp en såndär fasad att allt är okej. Fast med dessa här gästerna vet jag att vi kan slappna av. Hela deras otrohetsskandal har vädrats i det offentliga där jag och mannen fungera som ett stöd för båda. Han för den bedragna och jag för bedragerskan. Lustigt det där, när man tänker efter. Men jag vet ju så mycket mer om deras relation än min man vet. Skitsamma. Vi fanns där för dem. De flyttade isär. Träffade nya. Nya vrak. Efter ett år av vånda bestämde de sig för att vara de igen. Jag misstänker för att de insåg att de inte vågade vara ensamma. Jag hoppas innerligt att de gjorde det för att vara med varandra. Inte för att det är bekvämt. Plikt och rädsla.
Så idag ska vi bjuda dem på par middag. Givetvis en hög med barn runtomkring. Vår äldsta har dragit hit ett helg gäng kompisar som ska sova över. Jag fick aldrig det som barn, så jag nekar mina barn sällan till sociala sammakomster av olika sorter i vårt hem. Där är jag gränslös. Tillåter mycker, inom ramarna för en ansvarsfull förälder. Bäst att påpeka det innan fantasier börjar flöda.
Så vi bjuder på middag. Till maten bjuder vi så klart på vin. Så snackas det. Männen med varann och kvinnorna med varann. Gud förbude om vi pratade kors och tvärs. Alla fyra vuxna liksom engagerade i samma samtal. Nej nej nej, inte spåra ut på det sättet. Prata jobb, golf, teknik och löner. Nej tack.
Så jag ska klistra på nåt i mitt ansikte. Något som säger att jag älskar min man djupt. Titta här så mycket jag älskar honom. Ni måste få se, all vår villkorslösa kärlek som spirar mellan oss. Den masken ska klistras på. Fast jag vet att den krackelerar. Jag har för länge sen slutat med det där. Men samtidigt tänker jag OM jag låtsas så kanske det till slut blir en sanning. Fake it until you make it, säger de, de där livscoacherna om att hitta lyckan och framgång i livet.
Tänk om jag skulle kunna säga något idag, som uppmärksammar min man. Att han hör mig, ser mig, erkänner mig. Kanske kan jag få en blick tillbaka som bekräftar att han älskar mig och att han är glad att jag finns här för honom. Bara för honom. Hans älskade. Inte mamma, städerska och arbetsmyra.
Men charader blir det nog. Av någon sort. Vi får se. Hur det urartar.